Till minne av Celie Anna Karin

 

 

 

 

 

För tre veckor sen föddes ett litet barn in i vår familj/i vår släkt. Ett barn, som varit mycket, mycket efterlängtat.

Min systerson Emil och hans sambo Annelie fick sitt första barn, min syster fick sitt första barnbarn.  Emils lillebror Linus blev stolt farbror för första gången! Och Isak blev äntligen farfar!

En liten flicka kom.  En perfekt liten rosenknopp!

Och vi gladdes. Grät glädjetårar. Vi var så glada för Emil och Annelies skull.

Vi fick möta hennes blick på fina foton. Med stora nyfikna ögon tittade hon rakt in i kameralinsen. Hon hade en blick där universums alla hemligheter rymdes. Så fin!

 

 

 

En vecka senare döptes den lilla flickan till Celie Anna Karin på Neonatalavdelningen på Lunds lasarett. Celie betyder himmel. Namnet Anna fick hon efter sin moster. Karin efter gammalmormor i Norrlanda. Hon döptes för att man då visste  att hon inte skulle klara de svåra prövningar hennes kropp utsattes för...

På natten efter dopet somnade hon in nära sina föräldrar, omsluten av deras gränslösa kärlek...

Så många drömmar och förväntningar som vävs kring ett litet barn. Som gammalmoster tänkte jag förstås lära den lilla allt jag kan om feminism och zimbabwisk dans och roliga böcker och en massa annat. Och jag hade börjat sticka små, små strumpor i mjukaste garn – strumpor som skulle värma de där små fötterna när vinterkylan kom...

 

 

 

En del människoliv blir nittio år, en del blir en vecka. Celie kom hit, tittade på den här världen en stund - och for sen vidare. Hennes avtryck här är dock outplånligt. Vi kommer att fortsätta prata om henne, hon kommer att finnas med oss för alltid. 

Idag landade en blåvinge på mina zinnior i kolonilotten. Det brukar inte finnas blåvingar såhär sent på året, jag har åtminstone inte sett dem i september tidigare. Men där var den! Såklart var det en hälsning från en dimension vi inte vet så mycket om. Jag sa (för jag visste/kände ju att det var hon): Men hej Celie, kommer du och hälsar på här på ön, här i lotten?! Blåvingen bredde ut vingarna, visade sina vackra blå färger som skiftade i violett, gjorde en snygg loop och flög vidare...

 

 

 

Ja, jag var där
Hur underbart var det
Hur underbart var inte det
Jag var nära, jag var nära
Jag var nära, jag var där
En stund på jorden
En stund på jorden
Jag var nära, jag var nära
Jag var nära, jag var där
En stund på jorden, en stund på jorden