Träd, tungsinne - och tröst
För det är på hösten, just i den här växlingen mellan varmt och kallt som det tungsinta slår till mot mig. Det är hanterbart, men ändock irriterande ständigt närvarande. Som en mygga i rummet - som du hör, men inte ser.
Träden, det finns så många vackra i Tallunden, står stadigt, breder ut sina stolta kronor - till beskydd och beundran. Skönt är det att känna på barken, den tjocka skrovliga huden, som skyddar årsringarna, erfarenheterna, upplevelserna.
"Att lära sig leva som ett träd!
Stå där med armarna rakt ut i luften
och med fötterna djupt i myllan
och veta
att inte ens den starkaste storm
förmår annat
än att slita några få gröna blad med sig
ur livets jublande krona!"
P. Curman
Så härligt det vore! Att besitta trädets egenskaper...
Sorgen hälsar på. En person, som betytt mycket för mig och mina pojkar har lämnat detta jordelivet och tiden stannar en stund. Vi minns schweizernöt och fina samtal, festligheter och vardag, men framförallt en stor värme och godhet. Du är i ljust minne bevarad Erik. Tack!
Den fina sången/texten "Cirkus" av Christina Kjellson kommer till mig. Ja, så tänker jag mig det också. En cirkus, den allra finaste som getts...Så trösterikt!
Och jag tänkte mig en cirkus
Den allra finaste som getts
Röda lampor kring manegen
Tre trumpeter en trapets
Akrobater i paljetter
Direktörer i kostym
Sockervadd och fribiljetter
Primadonnorna med plym
Inga tama elefanter
Inga clowner, ingen gråt
Inga avsågade tanter
Ingen ängslan efteråt
Där är grannar och kusiner
Och en häst du aldrig sett
Trollerier där kaniner,
gör kaniner rätt och slätt
Inga stora sensationer,
utom det vi faktiskt ser
Inga brustna illusioner
Inga löften om nå’t mer
Där är gott om plats för alla
Ingen spelar under hot
Skulle lindansaren falla,
skulle någon ta emot
Där är Chaplin, Mary Pickford
Buster Keaton, Jacques Tati
Janis Joplin, Otis Redding
Sigmund Freud, Marie Curie
Astrid Lindgren, Mussolini
Sitting Bull , Eric Satie
Och en kista från Houdini,
att ha Mussolini i
Gertrude Stein och Barbro Alving,
åker rullskridskor i spån
Oscar Wilde och Karin Boye,
skrattar gott en bit ifrån
Barn och hundar och en särskild
hund du kände se’n förut
I en enda föreställning
utan början eller slut.
Inga stora sensationer,
utom det vi faktiskt ser
Inga brustna illusioner
Inga löften om nå’t mer
Och du frågar om jag tror på
nå’t slags liv efter det här
Och jag tänker mig en cirkus
dit vi kommer som vi är
Ja, jag tänker mig en cirkus
Den allra finaste som getts
Röda lampor kring manegen
Tre trumpeter en trapets