En lisa för själen
Fyra timmars hårt trädgårdsarbete idag! Första riktiga kolonilotts-dagen är avverkad - och jag känner sån glädje och tillfredsställelse. Det är en verklig lisa för själen att få jobba med jorden. Det är ursprungligt och vant, och det får mig i fullständig balans.
Om jag fick välja ett nytt yrke på äldre dar skulle det nog bli trädgårdsmästare!
Förra helgen gjorde jag en roadtrip tillsammans med brorsan Thomas och vår gamla mamma. Vi besökte Skåne och var med när systersonen Emils lilla pojk fick sitt namn. Vigg Nils Gustav ska han heta.
Det blev en mycket känslosam tilldragelse där i den ljusa lilla kyrkan i Löddeköpinge. Emil och Annelies förstfödda barn Celie dog för ett och ett halvt år sen och lilla Vigg känns som ett mirakel, en extrastor gåva till livet. Sorg och glädje blandades helt naturligt - och fint där i kyrkan.
Vigg vandrade från famn till famn hela helgen och överöstes med pussar och kärlek. Så tacksamma vi är att han kommit till vår familj - en fullkomligt bedårande liten människa, som jag är mycket stolt över att vara gammelmoster till!
Späda nymåne, vita nymåne, blekskimrande låga, tänd i nattens vita rum, skira blåvinge, sköra blåvinge, yrvaken och väntansspänd då skymning faller ljum, spröda blomklocka, klara blomklocka, glasbräckliga flarn, alf och vårväsen, sylf och vårväsen -- lycka må ske dig, barn!
Ur Härdarna av Karin Boye
Thomas, mamma och jag hann också med att besöka Lunds domkyrka. Jag tycker om kyrkorum, kanske är det stillheten som tilltalar mig. Jag får vara där utan några krav på att tro det ena eller andra, men får andas lugnt och njuta av de ofta vackra fönstren och målningarna.
Mamma tänder ljus och minns de som rest vidare.
Och nu har det varit påsk. Min favorithelg. Enkelt och utan en massa förväntningar och ångestpåslag. Lite ägg, lite lax, lite godis så är man i hamn.
Brorsan Johan kom från Östersund och hälsade på över helgen, och Edda också. Härligt att ha dom här!
Det blev fransk chokladtårta till efterrätt på påskaftonen. Den var supergod! :-)